Under söndagen arrengerades en paneldebatt under temat ”idrott på barnens villkor”.
Hans Banke ledde diskussionen som främst inriktade sig på hur miljön för idrottande barn ska bli bättre – så att de idrottar längre.
Hela paneldebatten kan ses på Åhus Beach Webb-TV från klockan 18.

Skåneidrotten representerades av Jenny Hellberg
– Vart femte barn upplever för hög press från vuxna inom idrotten. Många anger vuxnas beteende till en anledning till varför man slutar. Vi vuxna beter oss inte på fel sätt för att vi vill göra någon illa, det är ett oskyldigt agerande hos en vuxna, sa Hellberg och berättade vidare om Skåneidrottens arbete.
– Framför allt vill vi göra barnens röst hörd. Att inrätta ett barnrättsperspektiv är inte komplicerat – men det blir uppenbarligen bra av att öka medvetenheten om problemet hos vuxna. Det har blivit ett stort intresse i media om hets mot barn och det har gjort medvetenheten större.

Skåneidrotten har ledord upptryckta på diverse informationsredskap. De syns runt om i idrottshallar och lyder:
* Barn är inte små elitidrottare.
* Domaren är mänsklig
* Ledarna är oftast ideella
* Föräldrar hejar på alla
* Barnidrott ska bygga på lek och glädje

En grupp som ofta får klä skott för vuxna dåliga beteende i ungdomsidrott är domare. Därför bjöds två av beachhandbollens domare in; Emila Wiklund och Fabian Therén Lönn,
– Det har varit lugnt hittills, både föräldrar och ledare har betett sig bra, sa fabian.
– Det går snabbare här på beachen jämfört med vanlig handboll, varje sekund räknas, kommenterade Emilia – som även spelar aktivt själv.
Hur har föräldrarna skött sig i år?
– Ju mer åldern trapas upp, desto mer hetsas det, sammanfattade Emilia.

Emilia, Fabian och övriga 80 domare som dömer på Åhus Beachhandboll Festival har två domarcoacher till sin hjälp; Helena Johansson och Niclas Widell
– Att vara domare innebär väldigt mycket kul, men man får såklart höra en del, sa Helena för att sedan poängtera något väldigt intressant:
– Det här året märker jag ändå en stor skillnad jämfört med ifjor – på ett positivt sätt. Klimatet för domare har blivit bättre.
Niklas:
– Detta året har varit fantastiskt. Alla ledare och föräldrar har arit jätteduktiga.
Vad beror det på?
– Föräldrarna låter spelarna och ledarna gör sitt jobb. Det märks i år att barnen tycker att det är roligt, säger Widell som vidare förklarade domarcoachernas roll:
– Jag har lång erfarenhet som jag kan dela med mig av. Vi ska inte instruera de domare som finns, vi ska stötta dem. Det är inte lätt att döma i en sudden death där bollen kanske studsar på linjen – och då är det lätt att det blir pressade situationer – då kan vi finnas till hjälp och ge råd.

När Emme Adébo, verksamhetschef på Skånes Handbollsförbund, tog plats på scénen, riktades diskussionen mer till hur vuxna mer praktiskt skapar en bättre miljö för idrottande barn.
– Att domarna upplever att deras arbetsklimat blivit bättre är väldigt positivt. Det blåser starka vindar i ungdomsidrotten där vi arbetar för att behålla fler längre och detta var därför mycket glädjande att höra.
Främst diskuterades resultatens och serietabellernas vara eller icke vara i de yngsta åldersgrupperna – ocg effekterna av det.
– Sedan vi tog bort resultaten och tabellerna för spelare upp till tolv år har stämningen i hallarna blivit mycket bättre. Vi försöker att stötta denna utveckling på ett positivt sätt och trycker på detta i våra ungdomsutbildningar. Vi vill att ungdomar ska få en bättre miljö genom att arbeta för att behålla fler längre. Det ger inte bara resultat för bredden – utan även för eliten, tror jag.

Frågan om att inte räkna resultat för ungdomar är samtidigt något som alla inte är överens om. Nellie, en av ungdomsspelarna som var på scén uttryckte det träffande: ”Man måste lära sig att förlora och man måste lära sig att vinna”.
– Barn tävlar och lär sig vinna och förlora ändå. De vet ur matcher slutar. Vi behöver dock inte tabellsystem och medaljer för de yngsta åldrarna för att skapa spets. Det momentet har spelat ut sin roll. Vill barnen räkna så låt dem räkna, men vi behöver väl inte göra en stor grej av det efteråt? Frågan är vart man ska dra linjen? Är det vid elva år? Är det vid 14 år?
Men behövs det inte lite hets?
– Jo, men det är ju en balansgång. Detta är ingen ny fråga, det har diskuterats i 20-30 år. Vi har utan att egentligen lyckas försökt att ”utbilda bort” problemet med att många barn slutar för att de känner press. Efter elvaårsåldern sjunker nämligen antalet idrottande barn. Däri ligger en jättestor utmaning.
Emme poängterade:
– Det handlar inte om att vi ska ta bort tävlingsmomentet. Tävling är vad idrotten handlar om.
Att det däremot handlar om en stor mental omvändning höll Adébo med om.
– Det finns forskning på området gällande att inte ha serietabeller och resultat i låga åldrar, men vi vet inte vad det här nya sättet att arbeta på landar. Det enda vi vet är att vi inte kan göra som vi gjort de senaste 30-40 åren kring barn- och ungdomsidrott. På många sätt fungerar barn på helt andra vis nu jämfört med då.
– Att ändra på ett sätt som man tänkt på i hela sitt liv är sjukt jobbigt. Men jag tillhör den skaran som tror att det leder till det bättre, avslutade Emme Adébo -som på fredag håller i en egen föreläsning klockan 13.30 i Åhus Beach-tältet i aktuellt ämne.

Hela paneldebatten sänds i sin helhet i repris klockan 18 (och kan även ses i efterhand) på Åhus Beach Webb-TV.