Under torsdagskvällen spelade 02-klassen sina finaler.
Eslöv och Alingsås bjöd på publikfest, som alltid.
Och så vann Sävehof en pokal, som alltid.

Sävehof har haft en magisk säsong. USA-dominans. SM-guld till både herrar och damer.
Och nu det kanske största av allt; ett guld på stranden i Åhus.
Visserligen missade damerna finalen efter sin semifinalförlust, men det hindrade inte Cindy Darrell från att spela final – i herrlaget.

I finalen mot Tyresö vann Sävehof med 11-3. Siffror som är ovanliga i finalsammanhang där de två bästa lagen möts och får cirka 15-20 anfall var under tiominutersmatcher.
Anledningen till det var målvakten Oscar Sävinger.
Med sina orangutangarmar skar han av vinklarna något oerhört – för att sedan agera playmaker i anfallet, då med en mer sävlig stil.
– Jag är målvakt i vanliga fall, men detta var roligt. Beachhandboll är inte lika svårt som att spela inomhus.
Att du bara släppte in tre mål var en bedrift – för du motade många klockrena frilägen?
– Jag hade turen med stolparna idag…
Vad är din målsättning med handbollen?
– Att bli så bra som möjligt. Förhoppningsvis spelar jag i A-laget om inte allt för lång tid.

Cindy Darrell:
– Jag har spelat med killarna hela dagen. De har en lite större boll än damklassen och det är tuffare rent fysiskt, men efter ett tag kom man in i det väldigt bra.
Du kom runt på kanten många gånger?
– Precis, det passade mig bra.
Vad är din målsättning med handbollen?
– Jag har höga mål och vill komma långt – och siktar på att spela i landslaget en dag.
Hur högt smäller en seger i Åhus Beachhandboll Festival?
– Detta är väldigt stort!

I damklassen skapades en stämning som är unik i svensk handboll alla kategorier när de båda publiklagen Alingsås HK och Eslövs IK ställdes mot varandra. På vägen mellan Marieholm och Gårdsstånga var det tomt och i centrala Eslöv var folktomt som i Tjernobyl. Det gav utslag på richterskalan när Eslövsklacken på hela ena långsidan hoppade ikapp och vrålade.
Och EIK skulle få sin efterlängtade seger,
Det var jämnt i fem minuter, varefter Eslövs försvars- och målvaktsspel fick träff och skånskorna kunde glida undan till seger med 11-7.

Mitt i klacken stod Eslövs A-lagstränare Lasse Eklöv med en gul matchtröja och hejade.
– Det trodde jag aldrig, att jag skulle stå mitt i den här klacken och vråla ”Hoppa om du Älskar Eslöv – hopp hopp”. Men det var en fantastisk upplevelse och någonting som jag nu verkligen förstår knyter samman alla människor som finns i och runt föreningen.
– Jag har erfarenhet från både högsta herrligan som spelare och i högsta ligan som tränare, men det finns ingenting inom svensk klubbhandboll som kan mäta sig med vad spelarna får uppleva i stämningsväg under en fullsatt final i Åhus Beach.
Spela handboll kan de också. När får vi se dem i A-laget?
– Under den här säsongen kommer flera av dem att bjudas in för tt träna med A-truppen, det finns en tydlig idé kring hur vi ska slussa in dem i seniorverksamheten.

Magdalena Lückander styrde sitt lag med fast hand. Stenhård i det centrala försvarsarbetet, vrålstark linjespelare i offensiven och en ledartyp av guds nåde. Som en general på ett krigsfält.
Du är lite som en yngre version av landslagsspelaren Sofia Hvenfelt?
– Den liknelsen köper jag absolut!
För Magdalena och hennes lagkamrater var det första gången som det räckte hela vägen till guld.
– Det var sjå djäkla roligt. Publiken! Glädjen! Wow! Jag har aldrig upplevt någonting liknande.
Finalen var jämn i 5 minuter – sedan ryckte ni?
– Vi drev på konstant och kände glädjen hela matchen. Publikstödet betyder massor.

PRESSBILDER FRIA FÖR PUBLICERING: https://ahusbeach.com/press/pressbilder