För 20 år sedan hade Mats G Jönsson en idé. En galen sådan som få trodde på. ”Nu är Åhus lika förknippat med beachhandboll som Båstad är med tennis”, säger sonen Robin Gall.

Mats G Jönsson står utanför kansliet vid evenemangsområdet nere på Täppet. I en strid ström kommer folk som vill fråga saker, lämna saker och hämta saker.

Runt sig; familjen. Sonen Robin, dottern Mimi och frun Lotta. De slår sig ner kring ett bord.

– Pappa, berätta om hur ni träffades, säger Robin.

Han tittar över bordet. Möter Lottas blick. Hon ler.

– Det var 1989 och vi jobbade båda på Spendrups. Hon hade missat planet och kom sent till ett möte där ägaren gjorde en dragning inför en massa människor. Det fanns kanske 100 stolar i lokalen, men en var ledig bredvid mig, säger Mats.

Och?

– Jag reste mig och vinkade, du vet den här gesten ”du kan sitta här”.

Och?

– Hon kom till mig. Sen dess har hon funnits där.

Familjen Gall/Jönsson har blivit synonym med Åhus och beachhandbollen. I år firar evenemanget 20 år. Men hur började allt? Med en idé.

Vi backar bandet till mitten av 90-talet. Mats G Jönsson hade precis grundat Åhus handboll tillsammans med några andra. Han var ordförande för klubben.

– Vi var en ny förening och behövde en inkomstkälla. Så vi tänkte dra igång en cup. Beachhandboll fanns inte på den tiden, varken regler eller bollar. För att starta detta var man tvungen att uppfinna hjulet.

Trots att flera avrådde var Mats G Jönsson övertygad om att idén gick att genomföra.

– Åhus var ju känd för stränderna. Jag tänkte också ”kan man spela volleyboll på sand, så kan man väl göra det med handboll också”. Men ingen trodde på det.

Varför gjorde du?

– Entreprenör. Visonär.

Lotta flikar in:

– Galenpanna.

Hon utvecklar.

– Mats älskar beachen och älskar handboll. Hans engagemang är äkta och genuint. Sen är han också en Åhusgrabb. Det är som att han var född för att göra detta.

Han satte sig ner och började ringa. Och ringa. Och ringa.

– Vi tjatade dit alla lagen. Sen låg jag sömnlös i flera nätter och drömde mardrömmar. Tänk om det inte skulle fungera?

Under fyra dagar möttes 75 lag på en plan i småbåtshamnen. I år, två decennier senare, räknar man med cirka 17 000 deltagare. Numera är beachhandbollen huvudeventet i konceptet Åhus beach som även innefattar fotbollsveckan, som pågår just nu, och en konsertdag med flera artister.

– Vi genererar 150 miljoner i turistomsättning för bygden. Det är tio årliga event som gör det i Sverige. Jag är stolt över att vara på den listan.

Men vägen dit har varit en berg- och dalbana. Mats bara skakar på huvudet när han får frågan om det varit många motgångar.

Robin Gall:

– Hur lång tid har du för att göra intervjun?

Ungdomsfylleri i mitten av 00-talet var ett gissel. Att flera överklagade bygget av nya evenemangstranden gav en hel del huvudvärk. Men aldrig har Mats velat kasta in handduken. Själv säger han att det aldrig funnits något annat alternativ än att fortsätta. Lotta intygar.

– Mats har aldrig tvivlat. Andra har gjort det, men inte han, säger Lotta som varit anställd i företaget sedan 2009.

Hon lämnade jobbet på Spendrups och paret valde att satsa allt på ett kort. Det fick bära eller brista. Då hade beachhandbollen slutat att drivas av en ideell förening. Istället hade man startat ett aktiebolag som sedan några år tillbaka helt ägs av familjen.

– Under några år handlade det mycket om att städa upp. Få ordning på allt. Sedan några år går det bra, säger Lotta.

Att driva ett familjeföretag är speciellt. Alla fyra pratar om det ordlösa samarbetet, känslan av att vara en del av något som bara flyter på.

– Vi förstår varandra på ett sätt som jag tror kan vara svårt att skapa annars. Jag vet alltid vad alla menar när de säger något, säger Mimi.

Mycket handlar om att hitta sina roller. Inse sina begränsningar och göra det man är bra på.

– Mats starkaste sida är att han är otroligt socialt begåvad, säger Lotta. Om mig säger Mats att jag står för ordning och reda, men det vet jag inte. Men vi har olika talanger, helt klart. Jag brinner mer för att driva företag, ekonomi och marknadsföring.

Vem är chefen?

– Det är jag, säger Lotta och får inga invändningar utan bara skratt till svar.

Robin och Mimi Gall kan knappt minnas ett liv utan beachhandbollen. Varje sommar har de hjälpt till med vad som behövt göras för stunden.

– Från ett barns perspektiv har det varit fantastiskt. Man har sett sina föräldrar göra proffsigare grejer från år till år. Nu är Åhus lika förknippat med beachhandboll som Båstad är med tennis. Det är onekligen inspirerande, säger Robin som var tre år när första turneringen spelades.

Mimi var sex år när det begav sig.

– Detta har alltid varit närvarande i våra liv. Jag minns att vi som helt små satt och fixade med inbjudningar i vardagsrummet som sen skickades till hela Sverige.

Vad har det lärt er?

– En respekt för arbete. Jag har vänner som anser att jobb handlar om att tjäna pengar. För mig handlar det om att det fortfarande är sommarlov. En känsla av att vilja utvecklas, säger Robin som bland annat studerat i Lund om hur historiska familjeföretag blivit framgångsrika.

Vad är styrkan med ett familjeföretag?

– Man kan vara formell på jobbet, och sen sitta vid familjebordet och ställa frågor som vuxna inte tänker på. Ifrågasättandet. Som yngre tänker man kanske inte på aspekter som ekonomi och tillstånd som man måste ha med. Men som liten kan man se det hela lite utifrån. Det tror jag är viktigt.

20-årsjubileet uppmärksammas med en utställning på evenemangsområdet.

– Alla som ser den kommer nog upptäcka att det inte varit någon dans på rosor, säger Mats.

Om fem år är det ett kvarts sekel sedan han drog igång beachhandbollen. Då tror han att den gått från att vara den informella mötesplatsen för svensk handboll till att även stå för den mer formella.

– Då står hotellet klart, Absolut har byggt sitt besökscentrum och golfbanan är utbyggd. Då hålls här konferenser och debatter. Även evenemangsstranden hoppas vi ska vara mer utvecklad. Och det ges ut en bok om hela resan.

Som du skriver?

– Aldrig i livet. Det gäller att veta sina begränsningar. Som tur är har jag människor i min närhet som backar upp mig. Det är förklaringen till varför vi är där vi är i dag.

TEXT: LUKAS ERNRYD, KRISTIANSTADSBLADET www.kristianstadsbladet.se