Kändismatch lockade 2000 personer

2000 åskådare på Åhus Beachhandbolls centercourt bevittnade ett ytterst prestigefyllt och välspelat kändismöte.
Föga oväntat segrade lag Grön, lett av Gud herren i himlen själv. Mats G Jönsson alltså.

Anders Nissen, som tidigt i karriären tvingades byta ner sig från handbollsspelare till börsbolags-vd, hade en otacksam uppgift. Inte nog att spelarna i lag röd helt stått över försäsongsträning, matchgenomgång och glasstunden – de uppträdde även en gnutta nonchalant på tävlingsbanan.
Ola Lindgren förlitade sig till det försvarsspel han så framgångsrikt nyttjade för några århundr… tionden sedan, men anden var stark och köttet svagt. Dessutom tilläts han inte ta timeouter och efter tre tekniska fel byttes han hänsynslöst ut. Nissen såg nöjd ut.

I målet lämnades Jesper Larsson gång på gång helt ensam. Vig som en 14-årig kinesisk gymnastikfröken limmade han (!) Oliver Ohlssons friläge och en av dagens största applåder revs ner när han gick ner i spagat och tånagelsräddade Ohlssons frösök till revansch. När denna text publiceras har han visserligen inte kommit på benen igen, men det är en bisak. Dessutom bjöds den på en scorpion som gav René Higuita mindervärdeskomplex. Om du läser detta Jeppe så vill HK Björnens ordförande ta ett snack med dig, det finns en plats ledig som reserv bakom Bengan och Osten i division fyra-lagets kasse. Eventuellt kan det behövas en etta i försvaret också. Eller någon som kan agera andlig ledare.

Olafur Gudmunssonur, uppfödd på fisk, vatten och motvind, försökte jaga liv i sina medspelare och gräva ner Leo larsson en meter ned i marken. Han trivdes dock inte på den finkorniga sanden utan föredrar den isländska varianten av strandhandboll, vilken går ut på att man kastar harpuner på varandra på en våt klippa i orkanregn. Dessutom försökte han sälja in det isländska konceptet till Mats G Jönsson, som ”lovade” att ringa upp och prata om det en annan dag.

En annan av besvikelserna i det röda laget var Björn Sätherström – som rakat av sig skägget. När han lämnade sin position som etta i försvaret för att sätta sig bredvid Ola Lindgren på bänken och föreslå juggeväxlar i nästa anfall blottades laget helt, men har man gamla vanor så har man.

Johannes Larsson fick inte heller till det. När IFK Kristianstads damjuniorlag smög förbi längs kortsidan ställde han sig och poserade för lite Snapchatmedverkan. Dessutom fick han poängavdrag efter att ha blivit nedbrottad och överöst en hink vatten. Oh well, snart får även Johannes hår på bröstet.

Ett av få glädjeämnen i laget var Anna Olsson. Med nystickade tumvantar på struntade hon fullständigt i boll och fokuserade på att knuffa motståndare av planen. Det får man göra när man ätit upp sina grönsaker varje dag, samt när det är 45 grader i skuggan och framför allt när man har en sådan stark syslödjsaura. Dessutom var hon den enda av lagkamraterna som körde med solskyddsfaktor, vilket innebär att i augusti så kommer hon att bära en läderväska, medspelarna kommer att se ut som läderväskor.

Helge Freiman utstrålade, trots sitt Leo Larsson-snygg-komplex, god säkerhet på planen. Måhända tack vare den uppnystade tröjan som gav en stark TV1000-aura. Men så spelade DJ Pelle plötsligt introt till Miami Vice och då letade sig Helge plötsligt bort från banan till närmsta 80-tals-TV och satte sig. Det innebar samtidigt att Philip ”Skogshuggaren” Henningsson släpptes in på plan. Det första han gjorde var att utan framgång punktmarkera bort ”Kik” – för att sedan ösa vatten på en lagkamrat, vilket fick tränare Nissen att bänka honom direkt. Freiman kom tillbaka i slutminuten och vräkte ett kilo sand i ansiktet på Leo – som ändå var snyggare.

Matchens lirare i det röda laget blev Ninjajohn Carlsson, Huaröds främsta handbollsexport genom tiderna. Samtliga (!) 16 mål kom från den tidigare sprintern och DM-mästaren på 60 meter häck. Dessutom utan assist. Bara Kim Jong-Un har ett bättre facit i någon form av idrottsligt sammanhang. Hade han inte tvingats ta över rollen som domare (!) fem minuter innan slutet hade matchen kunnat sluta annorlunda.

Matchen slutade 16-16 efter full tid, men eftersom tränare Mats Gud Jönsson hanterar löneutbetalningarna åt sekretariatet beslutades det ödmjukt att det skulle avgöras på snyggast lag (FairPlay i andra hand), och därmed kunde segerbucklan stanna kvar i Jönssons skåp på kontoret.

Strandens egen Tom Cruise, Leo Larsson, inledde matchen som publikuppvärmare vilket kostade ett par mål i baken, men sedan Mats G Jönsson finurligt placerat en spegel och lite hårvax i målet hittade Leo till sin plats. Vi hann notera fyra frilägesräddningar, två assists, ett försök till kortbyxestöd av lagkamrat och en tinderdate innan vi blev bländade av hans colgateleende. Tyvärr byttes Leo ut med tre minuter kvar för att hinna i tid till mötet på Ystad kommuns bygglovsavdelning.

Thomas Sivertsson hade laddat upp inför sitt stundande uppdrag som estländsk förbundskapten med att äta surkålsgryta från den baltiska pärlan (nationalrätten där). Det innebar att han var 20 kilo lättare än tidigare, vilket naturligtvis inte räckte på linjepositionen i anfall, där Huaröd bara behövde blåsa lite lätt på Sivertsson för att han skulle ramla innanför målgården.

Oliver Ohlsson, IFK Ystads egen Mike Tyson, inledde starkt. Efter en korrekt avblåsning slog det dock slint helt – Åhuspågen knöt näven, hyttade mot domaren, men bröt tummen av bara farten och har nu beordrats löpintervaller i en vecka av Kenneth Andersson.

Beachhandbollens drottning och landslagsstjärna, Caroline Månsson, dominerade som om det vore vilken SHE-match mot Sävehof som helst. 64-0 i vunna närkamper och åtta mål – vilket bör vara gynnsamt inför löneförhandlingarna med Mr Jönsson inför kommande somrar.

Emil Hansson kom snett i det från första början, eftersom han stod placerat intill Leo Larssons egon under spelarpresentationen. Nacksvinget på Gudmundsson var samtidigt en väg in i matchen för den ståtlige Ystadspågen. Och om Leo är Tom Cruise är Emil lite… Ernst-Hugo Järegård. Det sneda leendet, den oerhörda pondusen, den manliga barskheten. Bröt varken ben eller drog korsband, vilket är en merit i sig för världsmästaren i rehabträning.

Valter Chrintz fick ett brutalt uppvaknande redan i första anfallet. Anna Olsson gav honom en håll käften-blick och skickade pojken tillbaka till sin egen bänk. Där verkar han trivas bättre, tränare för IFK:s herrjuniorlag som vann guld häromkvällen. Ändå var han nog mest nöjd med att leo larsson försök att rycka ner brallorna vid ett uppkast misslyckades (du måste greppa hårdare, Leo).

Tyvärr fick Ulf Schefvert sparsamt med speltid. Kroppen var inte helt hundra efter morgonens Iron Man-runda, bergsbestigning och kanotrunda. Förbannad hann han bli ändå och poängterade att första straffen var ”scheissebillig”. Höll sedan låda i pressrummet fram till 23-snåret och joggade sedan hem till Immeln som strandens mest omtyckte person. Dessutom bjöd han på en assist på en straff (!).

Balettdansören Mikael Kik inledde ytterst svagt. Den besvikna sucken från läktarplats efter den inledande missriktade vattenbombningen var måhända ett tecken på att Kik inte var den spelare han en gång påstått att han varit. Svarade för en cykelspark som ledde till tre poäng i samma anfall, detta efter en BAR-bedömning där Kik bjöd domaren på en energidryck i VIP-baren.

Matchen kan ses i sin helhet här: