Johanna Wiberg på besök hos Banke

Johanna Wiberg var dagens 13.30-gäst hos Hans Banke.
Den tidigare landslagsstjärnan, numera lärarinnan och expertkommentatorn, lyfte på locket kring sin karriär.
Se hela intervjun från kl 18 på Åhus Beach Webb-TV.

Uppvuxen i Lund inleddes karriären tidigt i Lundagård.
– Brorsan spelade och det var stort inom skolan. Båda mina föräldrar var dessutom aktiva, så det var den klassiska inkörsporten, förklarar Johanna.
Färemot förstod hon att hon var riktigt duktig förhåålandevis sent.
– Jag märkte väl att jag hade talang, men utan att vara något bollgeni. Jag gillade att träna mycket.
Som 18-åring värvades Wiberg till Team Skåne, dagens Team Eslöv.
– Team Skåne var den största handbollssatsningen som fanns då. Jag tränade under Ola Månsson som är en tränare som verkligen ingjuter mod i spelarna. Jag fick ett otroligt självförtroende och vi hade en grupp som verkligen tog sig an Månssons ”gristräning”.
Resultatet? Tre SM-finaler och två guld.

Karriären tog vidare fart i Danmark i tre olika föreningar.
– På den tiden var Danmark ett helt givet alternativ. Idag finns det några fler alternativ, som Rumänien. Det blev sex år i Danmark där det fanns helt andra förutsättningar än i Sverige – framför allt att man kunde leva på sin handboll. Det blev en fantastisk livsstil där det även ingick mycket press.
Under de sista åren som aktiv utbildade Johanna sig till lärare – ett yrke som hon praktiserar idag.
– För mig har det varit viktigt att bygga upp en identitet som är en annan än ”Johanna – handbollsspelaren”. Det är inte alltid guld och gröna skogar och en skada kan förstöra mycket. Det är en sak jag ibland pratar med ungdomar om.
Efter sex år i Danmark blev hemlängtan för svår.
– Jag ville bygga upp någonting på hemmaplan, avslutade karriären i Eslöv och fick åter Månsson som tränare.

Landslaget togs naturligtvis också upp.
– 145 landskamper,blev det, men 40 av dem satt jag bara på bänken. Förbundskaptenen sa tidigt att jag hade potentia och att jag inledningsvis var med för att lära. Dock kommer jag ihåg känslan under en träningsturnering i Norge då jag på allvar började ta en plats.
Vilka meriter värderar du högst?
– EM-silvret 2010 i Norge/Danmark var en medalj… Men även när vi fick Ulf Schefvert som förbundskapten i ett landslag utan speciellt många framgånga. Han slog in i våra skallar att vi skulle spela OS i Peking och skulle börja träna för det. Hans filosofi var att vinna matcher för att få självförtroende och därför började vi att möta sämre lag. Det bildades en vinnarkultur. Så vi åkte runt i hela världen och mötte dåliga landslag.
Sagt och gjort.
Kvalet lyckades och Wiberg fick spela sitt OS till slut. Det blev för övrigt även en andra olympiad, i London.
– Just den resan är den jag är mest stolt över och som jag kommer att komma ihåg.

Samtalet med Johanna Wiberg handlade även om:
# SM-finalupplägget.
# Lagkaptensrollen i landslaget.
# Tränarrollen i LUGI.
# Problemet med att många tjejer slutar spela handboll under tonåren.
# Att det aldrig funnits ett bättre damlandslag än nu.

Se hela intervjun på Åhus Beach Webb-TV från kl 18.